Hem
Liv, Fred och Bo
27 april, 2018
Natten till den 27 april 2018 tog sig Lykke och Natanael in på en djurfabrik i Sörmland och räddade kaninerna Liv, Fred och Bo. De föddes upp för att hamna på någons tallrik. Istället kommer de nu till ett kärleksfullt hem där de ses som unika individer. Någon, istället för något.
Pressmeddelande
Tre kaniner befriades
I natt räddade två aktivister från aktionsgruppen Tomma burar tre kaniner från en kaningård i Sörmland. Kaninerna har nu körts till ett kärleksfullt hem där de aldrig mer riskerar att hamna på någons tallrik. Gården de befriades från säljer kaniner i form av kött för mänsklig konsumtion. Imorse ringde djurrättsaktivisterna polisen och berättade vad de hade gjort och identifierade sig enligt civilolydnadstraditionen.
Det var strax efter klockan två som Lykke Brodin (27 år) och Natanael Sällqvist (28 år) tog sig in på kaningården. Det hela gick lugnt till. De tog med sig tre kaniner och lämnade kvar ett undertecknat brev och en burk kakor till ägarna av gården.
– Inga djur, varken kaniner eller andra djur, förtjänar att hållas i fångenskap eller dödas mot sin vilja för att ätas upp av människor, säger Lykke Brodin , 27, från Göteborg.
Denna aktion var Tomma burars sjätte öppna djurfritagning. Aktivisterna är öppna med sina identiteter och är beredda att ta ansvar för och försvara sina handlingar i en eventuell rättegång. I två rättegångar har Tomma burar-aktivister försvarat sina fritagningar och blivit dömda till böter, skadestånd samt tre fängelsestraff.
– Jag tror att de flesta egentligen inte vill äta djur. Det är bara något vi har fått lära oss, säger Martin Smedjeback, 44, från Haninge, som är mediasupport under denna aktion och som avtjänat två fängelsestraff för fyra fritagningar med Tomma burar.
När aktivisterna var inne på kaningården hade de på sig skyddskläder för att minimera risken för smittspridning. I brevet till gårdens ägare understryks det att aktionen inte är riktad mot just den enskilda personen eller gården, utan mot industrin i stort.
Brev till bonden
2018.04.27
Till arbetare och ägare av denna gård
I natt har två personer från aktionsgruppen Tomma burar varit på er gård. Vi befriade två kaniner och de har nu transporterats till ett hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. Efter att djuren har kommit fram till sitt nya hem kommer vi att meddela polisen om vår fritagningsaktion, eftersom vi tycker att det är viktigt att vara öppna med vad vi gjort. När vi var inne på er gård hade vi heltäckande skyddskläder, skoskydd och handskar för att minimera risken för smittspridning.
Denna aktion är inte riktad mot er. Vi önskar inte skada er på något sätt. Tvärtom så vill vi att alla, människor och djur, ska kunna leva sina liv i trygghet och utan våld. Vi kommer inte heller komma tillbaka till er gård eller era hem (om vi inte blir inbjudna).
Idag ses många djur som ägodelar, som produkter eller maskiner som ska producera mat eller tjänster. Detta förhållningssätt leder ofrånkomligen till lidande och död för miljoner kännande varelser som hellre hade levt i frihet tillsammans med sina familjer. Vår förhoppning är att ni bönder och vi konsumenter i Sverige ska värdera djuren utifrån deras inneboende värde som inte är kopplat till vad de kan ”ge” oss människor. Det är därför vi i Tomma burar och fler och fler i världen tar vårt ansvar genom att inte äta djur eller deras ägg, eller dricka deras mjölk.
Vi uppskattar att det finns bönder, som ni, som producerar vegetabilier och som har stor yrkeskunskap när det gäller att bruka jorden. Vi hoppas att ni och andra bönder helt och hållet ställer om till en ickevåldslig produktion där djur inte utnyttjas och dödas.
Med vänliga hälsningar från Tomma burar,
………………………………
Lykke Brodin
………………………………
Natanael Sällqvist
Mer information om oss finns på www.tommaburar.se.
Skriv gärna till oss på info@tommaburar.se
P.s. Hoppas att ni gillar kakorna!
Rättegången 2017
4 oktober, 2017
Den 4 oktober 2017 hölls en rättegång i Norrköpings tingsrätt för Tomma burars fiskfritagning sommaren 2015 och en kalkonfritagning sommaren 2016. Vi erkände våra handlingar men förnekade brott. Innan rättegången hölls en manifestation utanför tingsrätten med ett 40-tal deltagare. Ramin och Martin blev dömda till vardera en månads fängelse. Michelle och Alice dömdes till villkorlig dom och dagsböter. Robin hade vid tidigare rättegång blivit dömd till villkorlig dom och detta räckte för domstolen.
Slutpläderingar
Vi i Tomma burar utförde en fiskfritagning sommaren 2015 och en kalkonfritagning sommaren 2016. Vi lämnade brev och kakor till gårdsägarna efter aktionerna och ringde sedan polisen för att berätta vad som hade hänt och vilka vi är. Om detta finns inte många frågetecken. Den stora frågan gäller istället om de här handlingarna var rätt eller fel. För att svara på det behöver vi veta om det är rätt eller fel att exploatera och döda djur när vi inte behöver det.
Vår moral grumlas ofta av vår samtids fördomar, vanor och kultur. Vi kan se klarare genom att ställa frågan: Hur kommer våra kommande generationer att se på nutidens köttätande? Den aktuella BBC-filmen Carnage lyfter precis den frågan. Där flyttas vi 50 år framåt i tiden. ”Varför åt någon ett barn?” frågar en ung man i filmen. ”Det är ju bara ett barn, ett litet lamm.” I filmens framtid är köttätande förbjudet och det historiska utnyttjandet och ätande av djur ses som barbariskt.
Jag tror att det är en realistisk framtidssyn. Våra framtida barnbarn kommer att fråga oss med avsky i blicken: Hur kunde ni döda miljontals individer när ni inte behövde det? Hur kom det sig egentligen att ni tog er rätten att stänga in försvarslösa djur under hela deras liv? Vad hade de gjort för att förtjäna det här hemska ödet? Vad kommer vi att svara våra kommande barnbarn?
Kanske vi svarar att vi hade blivit så indoktrinerade från barnsben av skola, stat och företag att vi inte såg det hemska med att äta kroppar av kännande individer. Indoktrinerade blir vi men vi kan inte längre med trovärdighet påstå att vi inte vet om djuren känner eller inte. Forskning inom biologi och etologi har visat bortom allt tvivel att djur är komplexa och unika individer och att de visst känner smärta och njutning. Nu är det dags för moralen att hinna ikapp vad forskningen med tydlighet visar.
Tidigare i vår historia har mänskligheten gjort stora moraliska framsteg. Innan var det bara rika, vita, heterosexuella män som räknades och hade inflytande. Men med folklig kamp och upplysning så har fler och fler grupper i vårt samhälle inkluderats till de som räknas. Slaveriet förbjöds, kvinnor kämpade till sig rösträtt, barn fick rättigheter och homosexualitet togs bort från listan av sjukdomar. Det är lätt att tro att allt blir sämre när vi ser nazister marschera på våra gator, men tänk på att de är en ytterst liten minoritet. För inte alls särskilt länge sedan var deras unkna rasism något som genomsyrade hela vår kultur och alla våra institutioner. Ända fram till 1958 hade vi i Sverige ett statligt rasbiologiskt institut, något som vore otänkbart idag. Moralen rör sig oftast framåt när det finns människor som kämpar för rättvisa och frihet.
Nu är det djurens tur att inkluderas i den moraliska sfären – till de som vi har ett moraliskt ansvar för. Det är hög tid att ge djuren rättigheter som förhindrar oss från att utnyttja och döda dem. Den israeliske professorn i historia Yuval Hariri säger i sin bästsäljande bok Sapiens att den moderna djurhållningen kan vara “det största brottet i historien”. Men hur ska vi stoppa det här enorma brottet?
Tänk dig att du ser en person misshandla en annan person på gatan. Är det rätt att gripa in för att försöka hindra det uppenbara våldet? Ja, skulle de flesta säga. Troligtvis skulle de flesta även säga att det är rätt att ingripa om det gällde en hund som blev misshandlad. Men hur är det med våldet och dödandet som pågår på Sveriges djurindustrier och slakterier varje dag? Har vi även där ett moraliskt ansvar att gripa in?
Det anser jag, eftersom våld och dödande är fel oavsett var det sker. Men det finns en stor skillnad mellan situationerna. Misshandel av en människa eller ett husdjur är fel enligt våra lagar och kulturella värderingar. Däremot har våldet och dödandet av djur inom djurindustrin ett massivt skydd av samhället. Därför räcker det inte att bara ingripa någon enstaka gång mot våldet på djurfabrikerna. Där behöver vi göra motstånd mot hela fenomenet, mot själva idén att det är okej att exploatera och döda en individ endast för att hon råkar vara av en art som inte tillhör människosläktet.
Det är där civil olydnad kommer in i bilden. Civil olydnad är ett ickevåldsligt och öppet sätt att utmana lagar som hjälper till att förtrycka vissa grupper i ett samhälle. Tidigare i vår historia så har civil olydnad bidragit till att skapa många av de rättigheter och lagar som vi idag tar för givna, som rösträtt för kvinnor, fackliga rättigheter och miljöskydd. Martin Luther King fick ibland kritik för att hans rörelse använde civil olydnad. Han brukade då svara att civil olydnad behövdes för att skapa en situation där samhället blir tvungna att ta tag i en fråga som man tidigare har ignorerat. Liksom fredlig direkt aktion behövdes i 60-talets USA för att bekämpa dåtidens rasistiska lagar så tror vi att öppna djurfritagningar behövs idag i Sverige för att utmana diskriminering av djur.
Oavsett utgången av den här rättegången så är jag hoppfull inför framtiden. Jag ser nästan dagligen framsteg för djuren – tidningsartiklar som ifrågasätter våldet mot djuren som vi äter, vegoprodukter som ökar i försäljning och fler och fler som står upp för djurrätt. Det är dags att vi förbereder oss inför våra kommande barnbarns frågor. Vad kommer vi att svara när de frågar vad vi gjorde för djuren som led i djurfabrikerna? Vill vi vara bland de som valde att ignorera våldet och dödandet inom djurindustrin eller vara bland de som öppnade upp sitt hjärta och sitt sinne även för de som har trynen, fjädrar och fenor?
Jag har förståelse för att det kan vara svårt att förstå varför vi gör sådana här aktioner, jag menar, att släppa ut en fisk i havet, är det på allvar? Det är lätt att försöka avfärda oss och våra aktioner som dumma, enfaldiga, naiva eller gjorda av arbetslösa stadsbor som inte fattar något om lantbruk.
Men för att på riktigt försöka förstå varför vi utfört våra aktioner gäller det att undvika de uppenbara rökridåerna och börja prata om kärnfrågan: Har vi över huvud taget rätt att utnyttja andra djur? Har vi någon rätt att föda upp och spärra in tusentals vanligtvis ensamlevande fiskar i trånga små nät och sedan döda dem när de egentligen vill simma fritt ute i havet? Eller har vi någon rätt att avla sönder kalkoner så hårt att de knappt klarar att överleva naturligt utöver den korta tid de tillåts leva i industrin? Det moraliska svaret på de frågorna kan aldrig bli något annat än nej.
Djuren omkring oss är egna unika individer, precis som vi. De har ett eget känsloliv, precis som vi. De känner närhet, kärlek, glädje men också rädsla, fruktan och lidande, precis som vi. Och precis som vi så gör det blotta faktumet att de är vid medvetande att de vill fortsätta leva, att försöka hitta sätt att överleva, det vet alla som sett ett djur kämpa för sitt liv. Och denna enkla begäran förvägrar vi dem på så ofattbart grymma sätt att det knappt går att förstå.
Jag vädjar till er här idag att lägga bort era fördomar, ta ert förnuft till fånga och våga känna medkänsla för djuren. Det är allas vårt ansvar och skyldighet att försöka få ett stopp på utnyttjandet av andra djur som inte kan beskrivas som något annat än ett av de mest fruktansvärda moraliska brott mänskligheten någonsin begått.
Jag vill poängtera att det här inte handlar om en kamp mellan människor. Med tanke på hur denna rättssal ser ut, med oss på ena sidan, åklagaren på andra sidan och rätten som ska döma hur den här “matchen” slutar är det inte konstigt att det verkar så. Men vi sitter inte här för att vi vill bråka med enskilda individer som arbetar i djurindustrin. Vi är här för att lyfta djurrättsfrågan.
Det är en fråga som ofta uppfattas som besynnerlig. I bästa fall ses den som behjärtansvärd. Men när det kommer till vårt eget ansvar för förtrycket av djur är det lätt att skämta bort det, skylla på lathet eller att luta sig mot lagboken som skyddar förtrycket. Det är därför vi sitter här idag.
Under tiden vi suttit i denna rättssal har en ofattbar mängd djur blivit fråntagna sina barn, sina vänner och sina enda liv. De har slutat andas, de har slutat känna, deras enda hjärtan har slutat slå. De finns inte mer. Det är för deras skull vi sitter här idag.
Min önskan är att alla ska inse att det ligger i allas intresse att alla levande varelser respekteras. Ingen mår bra av att vara en förtryckare. Jag är säker på att vi kan gå mot en sådan framtid men då krävs det att alla tar sitt ansvar. Det är för vår skull vi sitter här idag.
Oavsett vilket straff vi får så är det djuren i industrierna som får ta det värsta straffet, och det för brott som de inte ens har begått. Det enda de har gjort är att födas in i en värld där deras öde är bestämt redan innan de ens existerar. Där de inte betraktas som levande varelser, utan produkter.
Normer och traditioner säger åt oss att det är okej och normalt att behandla andra kännande individer som vi gör. Med vilken rätt anser vi att deras deras kroppar är våra att använda som vi bäst behagar? Hur kan vi rättfärdiga att ens smaklökar och bekvämlighet kommer före någon annans rätt till sitt eget liv?
Det enda brottsliga i detta är att för egen vinning utnyttja andra och frånta dom rätten att vara det dom egentligen borde ha fått vara.
Vi avpersonaliserar dom som i slutändan hamnar på våra tallrikar. De är nummer i systemet och har där inte en chans att visa sin personlighet eller vad de som individer behöver – vilket vi vet att djur har och kräver, då vi med våra hjärtan och plånböcker ger husdjur som hundar och katter precis det som de kräver. En höna, kalkon, gris eller ko bär på samma olikheter i sig som dom vi ger namn, omvårdnad och kärlek.
Djuren i industrierna har i samhällets ögon inga rättigheter, och därmed är det också lättare att distansera sig från att de utnyttjas så systematiskt som de gör idag. Det är enklare att blunda för vad som händer, när denne ligger i en förpackning i matbutiken. Man stänger sina ögon och avskärmar sig från vad som sker med djuret innan man stoppar gaffeln i någon som en gång ville leva lika mycket som du och jag.
Jag tänker mycket på att när vi växer upp så lär vi oss att vara snälla mot djur, men tyvärr inte mot alla djur. Jag har alltid sett mig själv som en djurvän omedveten om det lidande som jag har bidragit till. När jag väl blev medveten så var det väldigt tydligt för mig att jag måste göra det jag kan för att stoppa det här lidandet som jag hade varit en del av. När jag var inne på den här kalkongården så kom de små kalkonkycklingarna fram till mig. En kom så nära att den satte sig i mina händer och när jag klappande den som så somnade den där. Obeskrivligt att behöva lämna den här individen som inte ville ha annat än kärlek och närhet. När lagen skyddar det som skadar istället för det som skadas så måste lagen ifrågasättas.
Astrid, Dana, Jonna & Vega
4 mars, 2017
Tomma burar och tre andra djurrättsgrupper i det nybildade nätverket Open Rescue International har räddat 37 djur från en oundviklig död. Det var i februari 2017 som aktivister i Australien, Tyskland, Sverige och USA befriade 18 kaniner, 13 kycklingar och sex hönor från djurfabriker. Det är första gången någonsin som djurrättsgrupper i olika länder har koordinerat djurfritagningar för att rädda liv och för att uppmärksamma att djur inte är våra att utnyttja.
I Sverige fritog Emelie, Lykke, Martin, Olle och Ramin från Tomma burar fyra hönor från en äggfabrik i Västergötland. Hönorna som gavs namnen Astrid, Dana, Jonna och Vega kördes till ett kärleksfullt hem där de får leva för sin egen skull.
För mer information:
www.openrescues.com
Pressmeddelande
Djurrättsgrupp befriade hönor i Västergötland i internationell aktion
Den svenska aktionsgruppen Tomma burar och tre andra djurrättsgrupper i det nybildade nätverket Open Rescue International har räddat 37 djur från en oundviklig död. Det var i februari som aktivister i Australien, Tyskland, Sverige och USA befriade kaniner, kycklingar och hönor från djurfabriker. Det är första gången någonsin som djurrättsgrupper i olika länder har koordinerat djurfritagningar för att uppmärksamma att djur inte är våra att utnyttja.
I Sverige fritog Emelie Iacobi, Lykke Brodin, Martin Smedjeback, Olle Olsson och Ramin Winroth från Tomma burar fyra hönor från en äggfabrik i Västergötland. Hönorna, som gavs namnen Astrid, Dana, Jonna och Vega, kördes till ett kärleksfullt hem där de får leva för sin egen skull.
– Industrin som utnyttjar och dödar djur är global. Därför måste vi som bryr oss om djur också verka över nationella gränser och agera gemensamt för att stoppa lidandet och dödandet som djuren utsätts för, säger Lykke Brodin , 25, från Göteborg.
Idag, lördagen den 4 mars, kommer de svenska aktivisterna att ringa polisen och berätta om aktionen. Idag kommer de också att skicka ett brev med en chokladkaka till gården från vilken de befriade hönorna för att förklara syftet bakom aktionen och för att visa att de inte ser på bonden som deras fiende.
– Hönorna som vi hittade var instängda i en trång lada utan ett enda fönster. Nu får i alla fall fyra hönor känna sol på sina fjädrar och gräs under sina klor. Inga djur ska behöva utnyttjas och dödas för våra gommars skull, säger Martin Smedjeback, 43, från Haninge.
Denna aktion var Tomma burars femte öppna djurfritagning. Aktivisterna är öppna med sina identiteter och är beredda att ta ansvar och försvara sina handlingar i eventuella rättegångar. I januari förra året dömdes en aktivist till fängelse och fem aktivister till böter för tidigare djurfritagningar.
Kontaktpersoner
Lykke Brodin
0733778508
lykkebrodin@hotmail.com
Martin Smedjeback
0702579097
smedjeback@gmail.com
För mer information, video och fler foton som får användas fritt se:
www.openrescues.com
www.tommaburar.se
Tomma burar är en fristående aktionsgrupp som arbetar med civil olydnad, ickevåld och öppenhet. Tomma burar förespråkar ett veganskt samhälle, där vi människor inte utnyttjar och dödar djur.
Brev till bonden
Till arbetare och ägare av denna gård
En natt i februari i år var vi fem personer från aktionsgruppen Tomma burar som besökte er gård. Vi befriade några av djuren hos er och de har nu transporterats till ett hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. Idag (lördag) kommer vi att meddela polisen om vår fritagningsaktion, eftersom vi tycker att det är viktigt att vara öppna med vad vi gjort. När vi var inne på er gård hade vi heltäckande skyddskläder, skoskydd och handskar för att minimera risken för smittspridning.
Denna aktion är inte riktad mot er. Vi önskar inte skada er på något sätt. Tvärtom så vill vi att alla, människor och djur, ska kunna leva sina liv i trygghet och utan våld. Vi kommer inte heller komma tillbaka till er gård eller era hem (om vi inte blir inbjudna).
Idag ser många djur som ägodelar, som produkter eller maskiner som ska producera mat eller tjänster. Detta förhållningssätt leder ofrånkomligen till lidande och död för miljoner kännande varelser som hellre hade levt i frihet tillsammans med sina familjer. Vår förhoppning är att ni bönder och vi konsumenter i Sverige ska värdera djuren utifrån deras inneboende värde som inte är kopplat till vad de kan ”ge” oss människor. Det är därför vi i Tomma burar och fler och fler i världen tar vårt ansvar genom att inte äta djur eller deras ägg, eller dricka deras mjölk.
Vi uppskattar att det finns bönder, som ni, som producerar vegetabilier och som har stor yrkeskunskap när det gäller att bruka jorden. Vi hoppas att ni och andra bönder helt och hållet ställer om till en ickevåldslig produktion där djur inte utnyttjas och dödas.
Med vänliga hälsningar från Tomma burar,
Lykke Cahier Brodin, Emelie Iacobi, Olle Olsson, Martin Smedjeback och Ramin Winroth.
Mer information om oss finns på www.tommaburar.se.
Skriv gärna till oss på info@tommaburar.se
Birgitta, Lisa, Siw & Ulla
27 juli, 2016
Natten till den 27 juli 2016 tog sig Alice, Martin, Michelle och Ramin in på en djurfabrik i Östergötland och räddade kalkonerna Birgitta, Lisa, Siw och Ulla från ett liv i misär och en tidig död. Efteråt kördes kalkonerna till ett kärleksfullt hem. Precis som vid tidigare fritagningar lämnade vi kvar ett brev och en burk kakor innan vi ringde polisen och berättade om aktionen.
Pressmeddelande
Aktivister befriade fyra kalkoner
I natt räddade fyra aktivister från aktionsgruppen Tomma burar fyra kalkoner från en djurfarm i Östergötland. Det var gruppens fjärde öppna djurfritagning. Förra sommaren befriade Tomma burar två grisar, en lax och åtta hönor.
Det var strax efter klockan två som aktivisterna tog sig in på kalkonfabriken i Östergötland. De tog med sig djuren och lämnade kvar ett undertecknat brev och en burk kakor. Sedan ringde aktivisterna polisen och berättade om aktionen.
– Kalkoner har inte begått något brott men blir inburade och dödas i unga år. Att rädda djur som befinner sig i en utsatt situation är inte stöld. Det är att handla i nödvärn, säger Alice Andersson, 20, från Stockholm, som var med under aktionen.
Efter fritagningen kördes kalkonerna till ett kärleksfullt hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. I livsmedelsindustrin dödas kalkoner efter några månader. I det fria kan de leva många år.
– Vi vill utmana föreställningen att människan har rätt att utnyttja djur. Djur har precis som människor rätt till sitt liv och frihet oavsett om de simmar, flyger eller går, säger Ramin Winroth, 28, från Göteborg, som också deltog i fritagningen.
Nattens djurfritagning var Tomma burars första i år. Aktivisterna är öppna med sina identiteter och är beredda att ta ansvar och försvara sina handlingar i eventuella rättegångar. I januari dömdes en aktivist till fängelse och fem aktivtister till böter för aktioner som ägde rum förra sommaren.
Tomma burar är en fristående aktionsgrupp som arbetar med civil olydnad, ickevåld och öppenhet. Tomma burar förespråkar ett veganskt samhälle, där vi människor inte utnyttjar och dödar djur.
Brev till bonden
TILL ARBETARE OCH ÄGARE AV DENNA GÅRD
I natt har fyra personer från aktionsgruppen Tomma burar varit på er gård. Vi befriade några av djuren hos er och de har nu transporterats till ett hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. Efter att djuren har kommit fram till sitt nya hem kommer vi att meddela polisen om vår fritagningsaktion, eftersom vi tycker att det är viktigt att vara öppna med vad vi gjort. När vi var inne på er gård hade vi heltäckande skyddskläder, skoskydd och handskar för att minimera risken för smittspridning.
Denna aktion är inte riktad mot er. Vi önskar inte skada er på något sätt. Tvärtom så vill vi att alla, människor och djur, ska kunna leva sina liv i trygghet och utan våld. Vi kommer inte heller komma tillbaka till er gård eller era hem (om vi inte blir inbjudna).
Idag ser många djur som ägodelar, som produkter eller maskiner som ska producera mat eller tjänster. Detta förhållningssätt leder ofrånkomligen till lidande och död för miljoner kännande varelser som hellre hade levt i frihet tillsammans med sina familjer. Vår förhoppning är att ni bönder och vi konsumenter i Sverige ska värdera djuren utifrån deras inneboende värde som inte är kopplat till vad de kan ”ge” oss människor. Det är därför vi i Tomma burar och fler och fler i världen tar vårt ansvar genom att inte äta djur eller deras ägg, eller dricka deras mjölk.
Vi uppskattar att det finns bönder, som ni, som producerar vegetabilier och som har stor yrkeskunskap när det gäller att bruka jorden. Vi hoppas att ni och andra bönder helt och hållet ställer om till en ickevåldslig produktion där djur inte utnyttjas och dödas.
Med vänliga hälsningar,
Tomma Burar
Martin Smedjeback
Alice Gry Andersson
Michelle Berghäll
Ramin Winroth
Mer information om oss finns på www.tommaburar.se.
Skriv gärna till oss på info@tommaburar.se
Rättegången 2016
15 januari, 2016
Den 15 januari 2016 hölls en rättegång mot oss i Västmanlands tingsrätt. Vi erkände våra handlingar men förnekade brott. Innan rättegången hölls en manifestation utanför tingsrätten. Två veckor senare dömdes vi för stöld av två grisar och åtta hönor. Martin fick en månads fängelse. Vi andra dömdes till villkorlig dom och dagsböter. Allt ljud i videon är från rättssalen.
Pressmeddelande
RÄTTEGÅNG MOT DJURFRITAGARE
På fredag den 15 januari hålls rättegången mot aktionsgruppen Tomma burar i Västmanlands tingsrätt i Västerås. Sex djurrättsaktivister är åtalade för stöld av två grisar och åtta hönor. Det är första gången på många år som djurrättsaktivister står inför rätta för civil olydnad i Sverige.
Det var i augusti som Tomma burar genomförde en serie så kallade öppna djurfritagningar. Åtalet gäller aktioner mot en grisfarm i Västmanland och en hönsfarm i Närke. De djur som räddades kördes till kärleksfulla hem där de får leva hela sina liv.
– Att döda en individ är ett av de allvarligaste brotten man kan begå enligt svensk lag. Därför bör inte vi som har räddat flera individer från en säker död dömas, säger Sara Andersson, 28, Västerås, aktivist i Tomma burar.
Aktionerna gjordes i en tradition av civil olydnad och ickevåld. Det innebär bland annat att aktivisterna är öppna sina identiteter och sina handlingar. På sin hemsida har de lagt upp filmer från fritagningarna.
– Vi vill utmana föreställningen att människan har en självklar rätt att utnyttja ickemänsliga djur, säger Ramin Winroth, 27, Göteborg, aktivist i Tomma burar.
I anslutning till rättegången arrangeras en manifestation utanför tingsrätten. Under manifestationen kommer djurrättsaktivister från hela landet att hålla tal och visa bilder på djur som utnyttjas i djurindustrierna.
Tid: Klockan 12.15 (manifestation) och klockan 13 (rättegång)
Plats: Sal 1, Västmanlands tingsrätt, Sigurdsgatan 22, Västerås.
Dag: Fredagen den 15 januari
Tomma burar är en nybildad och fristående aktionsgrupp som arbetar med civil olydnad, ickevåld och öppenhet. Tomma burar förespråkar ett veganskt samhälle, där vi människor inte utnyttjar och dödar djur.
Pressmeddelande vid dom
FÄNGELSE FÖR DJURFRITAGARE
I dag dömdes aktivisterna i djurrättsgruppen Tomma burar för stöld av två grisar och åtta hönor. Det blev en månads fängelse för en av aktivisterna, Martin Smedjeback, som har dömts för civil olydnad vid tidigare tillfällen. De andra fem aktivisterna fick villkorlig dom och femtio dagsböter.
Det var i augusti som Tomma burar genomförde en serie så kallade öppna djurfritagningar. Domen gäller aktioner mot en grisfarm i Västmanland och en hönsfarm i Närke. De djur som räddades kördes till kärleksfulla hem där de får leva hela sina liv.
– Att sitta i fängelse i fyra veckor är ett litet pris för att ha räddat tio individer från ett livslångt fängelse och en för tidig död, säger Martin Smedjeback, 42, Haninge.
I domen skriver Västmanlands tingsrätt att “även om det kan tyckas strida mot normalt språkbruk är djur lös egendom och kan vara objekt för stöld”.
– Vi är inte förvånade över domen eftersom djur i juridisk mening är egendom som går att stjäla. Vi tycker att djur ska betraktas som de kännande individer de är, säger Sara Andersson, 28, Västerås.
Aktivistgruppen döms också att betala 20 000 kronor i skadestånd till ägaren av den farm som grisarna, som har fått namnen Selma och Louise, hämtades från. Innan rättegången för två veckor sedan hölls en manifestation utanför Västmanlands tingsrätten med ett 60-tal deltagare.
Hela domslutet kan laddas ner här:
Högupplösta bilder finns här.
Tomma burar är en nybildad och fristående aktionsgrupp som arbetar med civil olydnad, ickevåld och öppenhet. Tomma burar förespråkar ett veganskt samhälle, där vi människor inte utnyttjar och dödar djur.
Slutpläderingar
Varje år dödas miljontals djur i Sverige. Det är kor, grisar, hönor, fiskar, älgar, kaniner, får och så vidare. De blir fråntagna sina enda liv för att människor har ett intresse av att utnyttja deras kroppar och sedan döda dem och äta upp dem.
Men faktum är att vi inte behöver utnyttja och döda djur över huvud taget. Vi kan leva som veganer och ändå uppfylla alla essentiella behov. Vi kan välja att döda och vi kan välja att inte döda.
För min del är valet enkelt. Men min veganism handlar inte bara om vad jag personligen stoppar i munnen. Det är dags för samhället att börja respektera djurs rättigheter, både socialt och juridiskt.
Såsom samhället är utformat är det lätt att förstå köttätares benägenhet att inte ta till sig de djuretiska argumenten. Normerna är starka kring animaliekonsumtion och från att vi är små matas vi med information, bilder och intryck som säger åt oss att det är naturligt att äta och på andra sätt utnyttja djur för våra egna intressen.
Jag omges själv till stor del av människor som inte valt att bli veganer och som inte tycks berörda när jag delar med mig av fakta och känslor kring detta massiva förtryck som miljontals individer utsätts för dagligen. Deras reaktioner är förståeliga i relation till de normer och attityder som omger oss men det är också väldigt viktigt att utmana normer som är destruktiva, till exempel köttnormen.
För mig handlar våra aktioner om att direkt motverka förtryck på ett sätt som väcker uppmärksamhet kring frågan om djurs rättigheter. Men det handlar också om att i liten skala omforma samhället till en mer rättvis plats. Jag är övertygad om att ingripande mot förtryck, vare sig det ryms inom vårt juridiska system är viktiga och behövs för att föra samhället framåt.
När ett massivt förtryck är lagstadgat och skyddat av en stor industri är det naturligt att personer väljer att ingripa och inte låta rådande normer och lagar sätta gränser för hur engagemang ska utformas och se ut. Det faktum att vi är relativt få som engagerar oss för djuren gör det desto viktigare att kampen hörs och syns.
När orättvisor och förtryck rättfärdigas av lagstiftningen kan icke-våldslig civil olydnad vara ett verktyg i att utmana och ifrågasätta dessa. Civil olydnad är ett demokratiskt verktyg som länge har använts av människor för att påvisa förtryck och orättvisor i syfte att skapa en fredligare värld. I vår egen riksdag lyfter tre av partierna fram metoden som viktig i demokratiska samhällen i sina respektive partiprogram.
Genom historien finns flertal exempel där civil olydnad har spelat en avgörande roll i att förändra lagstiftning åt ett mer rättvist håll. Ett känt exempel är medborgarrättsrörelsen i USA under ledning av Martin Luther King, som genom både lagliga och vid tiden olagliga metoder gjorde motstånd mot ett system som byggde på olika rättigheter baserad på hudfärg. Människor med mörk hud sågs enligt lagen i USA som andra klassens medborgare och idag i Sverige behandlas djur som egendom och inte som kännande individer.
Under medborgarrättsrörelsen använde sig aktivister bland annat av så kallade ”sit ins” – vilket innebär att svarta personer i grupp gick in och satte sig på restauranger enbart avsedda för vita, och agerade därigenom direkt mot det lagstadgade förtryck som rådde i samhället. Det är i samma anda som vi valt att utföra våra djurfritagningar. Även om vi själva inte utsätts för det förtryck vi här kämpar emot så gör vi det för att djuren själva inte kan göra sit ins eller aktioner för sin befrielse. Vi vill agera direkt mot de orättvisor vi ser är förödande för samhället vi lever i.
Genom att befria elva individer från en säker död och odrägliga liv har dessa fått vara ambassadörer för hur samhället skulle kunna vara ordnat. Där vi behandlar varandra som likar, där ingen har rätt att bestämma när någon annans liv ska sluta eller hålla individer i fångenskap och utnyttja dem.
Begreppet civil olydnad kan definieras på olika sätt, men vanligt är att metoden ska innehålla fem olika aspekter för att få kallas just civil olydnad.
1. Det ska vara ett lagbrott.
2. Det ska ha ett ideologiskt/politiskt motiv istället för egenintresse.
3. Det ska ske öppet, det vill säga, aktörerna ska inte dölja sin identitet.
4. Man ska vara villig att ta sitt straff.
5. Det ska ske ickevåldsligt – ingen levande varelse ska utsättas för hot eller skada.
För oss i Tomma burar har det varit viktigt att följa alla principer inom civil olydnad. Vi har agerat inom den ickevåldsliga traditionen genom att inte passivt se på när förtryck och våld förekommer. I stället har vi ingripit utan att tillfoga någon levande individ någon skada. Vi har också lämnat kakor och ett brev där vi förklarade vilka vi är och varför vi gjort aktionen för att visa respekt och vänlighet mot våra meningsmotståndare. Vi är inte farliga eller ute efter att skada någon, utan vi vill agera för att skapa ett rättvisare samhälle.
Efter att vi utfört våra aktioner har vi själva kontaktat polis och media och ställt upp på många intervjuer. Vi har inte gjort våra aktioner i det dolda utan agerat öppet för att skapa förståelse och för att ifrågasätta de lagar som tillåter djurförtrycket att fortgå.
Vi vill se ett samhälle där alla, människor och djur, lever på lika villkor och där dödande i strukturerad form inte är lagligt. Att veganisera samhället är en process som görs stegvis och som blir mer och mer reell för var dag som går. Fler väljer att öppna ögonen för förtrycket mot djur och många väljer att låta insikten om orättvisor färga deras konsumtionsmönster och livsstil.
Vi kommer på olika sätt, tillsammans med de allra flesta av er som sitter här inne och en jättestor rörelse över hela världen, att fortsätta kämpa.
Det råder en hel del förvirring i vårt samhälles attityder till andra djur. Å ena sidan ser många på vissa djur, sina husdjur, som familjemedlemmar och vänner. Å andra sidan har samma personer inga problem alls med att äta djur, klä sig i dem eller utnyttja dem i underhållningssyfte. Å ena sidan håller de allra flesta med om att det är moraliskt fel att orsaka djur onödigt lidande. Å andra sidan utnyttjas djur rutinmässigt i en mängd sammanhang som knappast kan klassas som nödvändiga.
Det finns flera anledningar till de här inkonsekventa attityderna – men en sak är klar: våra lagar och vårt rättssystem spelar en avgörande roll i att underlätta djurutnyttjandet. Såväl civilrättsligt som offentligrättsligt finns en indelning i de två motstående kategorierna ”personer” och ”saker”. Personer kan ha rättigheter, det kan däremot inte saker ha. Djur ses som saker, som personers egendom, och saknar därför helt rättigheter. Deras egendomsstatus begränsar givetvis på ett allvarligt sätt det skydd som lagen ger dem.
Vi i Tomma burar står åtalade för stöld, för att olovligen ha tagit vad annan tillhör. Men vi menar att det är någonting grundläggande fel med att djur över huvud betraktas som ägodelar. Vi har varit tvungna att bryta mot lagen. Var och en av Selma, Louise och Kaisa och de andra hönorna är någon, en unik individ – inte något. Deras syskon och vänner är dödade eller kommer dödas inom kort, men de har fått en ny chans till ett nytt liv där de kommer få leva för sin egen skull. Kännande varelser kan inte reduceras till saker och egendom, och eftersom det inte går att stjäla någon, en individ, så bör vi inte heller dömas för stöld.
Det finns en stark tro på att den svenska djurskyddslagen försäkrar att djur behandlas väl. Det är enkelt att tro, för det är också vad vi vill tro. Men det goda svenska djurskyddet är en chimär, ett alibi som döljer det absurda i att en kännande varelse reduceras till en sak – för djur är som sagt i juridisk mening saker lika mycket som det här bordet framför mig. Och de saknar helt juridiska rättigheter.
Så vad betyder då djurskyddslagens formulering om att djur ska behandlas väl och inte utsättas för onödigt lidande, när dessa “sakers” intressen ska vägas mot deras ägares rättighet att utnyttja sin egendom, och deras ägares rättighet att bedriva näring genom att utnyttja djurens kroppar. Denna äganderätt och näringsfrihet är absurt nog rättigheter som skyddas av svensk grundlag!
Och vad betyder den svenska djurskyddslagen när den tillåter att ett djurs alla intressen, till och med de allra mest grundläggande, åsidosätts till förmån för de mest triviala av mänskliga intressen? Ingenting! Djurskyddslagen är och förblir ett motsägelsefullt försök att upprätthålla en falsk självbild där vi säger oss bry oss om djur samtidigt som vi utnyttjar och dödar dem.
Visst, råmandet från mjölkkossan när hennes kalvar tas ifrån henne är hjärtskärande. Det öronbedövande skriket från grisen som försöker ta sig ut från gaskammaren är fasansfullt. Och ödet för fisken vars kind just genomborrats av en krok är fruktansvärt. Men det största felet är inte frihetsberövandet, lidandet eller dödandet. De är konsekvenser av det grundläggande felet som är det system som tillåter oss att betrakta djuren som våra resurser, som att de finns här för vår skull – för att ätas, experimenteras på eller utnyttjas för jakt och sport.
Så länge som djurens enda syfte är som medel till för mänskliga mål men aldrig som ändamål i sig själv så kommer inget att förändras. Därför är det upp till var och en av oss att förändra vår syn på djur i grunden.
Tack för ordet.
Ända sedan vi planerade de här aktionerna har vi vetat om att vi förmodligen kommer att bli dömda för stöld. För så säger lagen. Men vi har inte stulit någonting, vi har räddat tio individer från en säker död.
Anledningen till att våra fritagningar ses som stölder är att vi i samhället har kommit överens om att djur i lagens mening är att betrakta som egendom eller som saker. Att ett djur är något istället för någon. Men bara för att vi säger någonting jättemånga gånger betyder det inte att det är sant.
Djur är inte saker. Dörren som vi fick lov att bryta upp däremot är en sak, ett dött föremål. Det är något som varken kan känna glädje, smärta eller rädsla. Men ett djur är ingen dörr.
Ett djur är en levande och kännande individ kapabel att känna känslor precis som vi som sitter här idag gör. Och de har, precis som vi, en vilja att leva och att leva för sin egen skull.
Det förtryck vi utsätter andra djur för är en av de största moraliska katastroferna någonsin. Det pågår dag efter dag efter dag. Alla i samhället har ett ansvar. Vi måste göra allt vi kan för att stoppa det mänskliga utnyttjandet av andra djur. Vi måste bryta mot lagen när lagen har fel.
Det spelar mig inte så stor roll om vi döms hårt eller milt. Tio individer kommer inte att behöva möta en för tidig och meningslös död. Det är viktigare än alla eventuella påföljder.
För mig handlar den här rättegången om vilka som får vara med och vilka som inte får vara med. Vilka som räknas och vilka som inte räknas. Vilka kroppar som anses värdefulla och vilka kroppar som utnyttjas och dödas.
I dag drar vi en knivskarp gräns mellan mänskliga kroppar och ickemänskliga kroppar. Att befinna sig på fel sida om den gränsen innebär bokstavligen att man svävar i livsfara.
Jag hoppas att den här rättegången kan hjälpa till att sudda ut den gränsen och att vi i framtiden kommer att leva i ett samhälle där alla får vara med. Där alla räknas. Där alla har ett värde. För ingen är fri förrän alla är fria!
Vi i Tomma burar inser att vi med största sannolikhet kommer att bli dömda för stöld eftersom djur enligt lagen fortfarande betraktas som egendom och inte som de kännande individer de är. Ni får gärna döma oss, men jag vill be oss alla att inte döma djuren.
Vi gjorde de här aktionerna fullt medvetna om att det kan ge straff i form av böter, skadestånd eller fängelse. Och vi är beredda att ta konsekvenserna av våra handlingar. Men snälla, döm inte djuren. De har inte brutit mot några lagar. De har inte gjort någon människa det minsta ont. Och ändå spärrar vi människor in dem på livstid och sen avrättar vi dem.
Den här rättegången har handlat mycket om vad vi i Tomma burar gjorde under ett par sena nätter i augusti förra året. Men de egentliga huvudpersonerna i den här rättegången bör vara djuren, närmare bestämt två grisar och åtta hönor. Därför har jag tagit med mig bilder på de fritagna djuren.
Låt mig presentera Selma och Louise. Louise här längst fram är alltid först på maten och hon gillar att bestämma. Längre bak ser ni Selma. Hon vill ofta kela och älskar att bli kliad på magen.
Det här är Kaisa. Hon är en otroligt nyfiken höna och alltid redo för nya äventyr. Selma, Louise, Kaisa och hennes systrar bor allihop nu i kärleksfulla hem där de inte riskerar att dödas. De har nu möjlighet att vara ute i naturen och böka och picka.
Men det har inte alltid varit så. Fram till augusti förra året bodde Selma och Louise på det här stället. Aldrig fick de känna solen på sina ryggar. Alltid fick de nöja sig med att böka i ett hårt betonggolv. Alla skulle de dödas.
Kaisa och hennes systrar bodde här fram till augusti förra året. När vi fann Kaisa satt hon fast med sin ena klo i en järnhylla. Fast sitter också de andra 110 000 hönorna på äggfabriken där vi var. De flesta av de hönorna där har aldrig någonsin känt frisk luft eller solen på sina fjädrar. De behandlas endast som äggmaskiner och inte som de kännande och tänkande individer de är, med sina egna personligheter och enskilda viljor.
Den här rättegången handlar om Selma, Louise, Kaisa och hennes systrar men ännu mer om de djur som fortfarande är fast i sina fängelser, sina Guantanamo, sina Abu Ghraib. Jag tror att för de flesta av oss är det svårt att inse hur livet för ett djur i djurfabrikerna kan se ut, i alla fall är det ofta så för mig. Tankeexperiment kan hjälpa oss att få en inblick i vad det handlar om.
Försök att nu tänka dig att det är du själv som utsätts för följande situation: Du har precis fötts i ett hav med andra nyfödda. Dina föräldrar får du aldrig träffa. Du ser alla dina bröder bli brutalt nedkastade i lådor för att genast bli ihjälgasade. Du och dina systrar transporteras i timmar i en mörk lastbil för att sen spendera resten av livet inlåst tillsammans med tusentals andra, för att producera ägg åt någon annan. Det här är hönornas liv i Sverige 2016.
Försök även att tänka dig in i den här situationen: Du har spenderat hela ditt liv i ett minimalt utrymme på ett betonggolv. Nu har du släpats upp på en lastbil. När dörren öppnas efter en lång färd hör du skrik och det luktar död. Du sänks ner i ett litet utrymme. Plötsligt sticker det i halsen. Det känns som om du brinner upp inifrån. Du kämpar panikslaget för att komma undan gasen, men det är förgäves. Du andas dina sista plågsamma andetag. Det här är grisarnas liv i Sverige 2016.
Kunde du åtminstone känna en liten del av den smärta som djuren i djurfabrikerna utsätts för? Det tar emot eller hur? Vi vill gärna värja oss mot det, vi vill gärna titta bort. För om vi öppnar våra hjärtan då kan vi börja inse vilket oerhört övergrepp som utsätter djuren för. Det kan vara ett av de största moraliska övergreppen i vår tid. Det är ett lidande och dödande som både numerärt och kvalitativt är större än de flesta andra grymheter som vi människor utsätter varandra för. Det som dödar mest på den här planeten är inte terrorism eller krig, inte svält eller klimathot. Det är våra knivar och gafflar hemma vid köksborden.
Vi befinner oss idag i den här rättssalen eftersom Selma och Louise idag lever. Om vi inte hade agerat hade de antingen varit döda eller så hade de fortfarande levt ett liv i misär. Vi befinner oss här idag för att Kaisa och hennes systrar idag får bo i ett kärleksfullt hem istället för att vara fängslade tillsammans med tusentals andra och sen dödas när de inte längre är tillräckligt effektiva äggmaskiner.
Om det är fel att orsaka någon lidande och död, borde det inte då vara rätt att rädda någon från samma öde? Är det inte ett fel på en lag som straffar personer som försöker minska lidande och dödande och som skyddar dem som utövar våld mot försvarslösa varelser?
Att djurrätt tas mer och mer på allvar i vårt samhälle tycker vissa är jobbigt. De är oroliga för att människovärdet ska bli urholkat om vi ger djur rättigheter. Men mycket talar för att det kommer att bli precis tvärt om. Martin Luther King, som skulle ha fyllt år just idag om han fortfarande hade levt, han sa: ”Orättvisa någonstans är ett hot mot rättvisa överallt.” För varje förtryck som faller, för varje rättvisa som uppnås så blir vi alla säkrare, allas värde uppvärderas och vi rör oss mot ett mer och mer humant samhälle.
Det är inte bara rättssamhällets skyldighet att förbjuda utnyttjandet och dödandet av djur. Vi alla har ett ansvar att inte delta i det här våldet. Och det behöver inte vara svårare än att byta ut maten på vår tallrik. Istället för att äta delar av kroppar kan vi ta del av den rikliga och goda mat som växtriket erbjuder. Vi kan alla fria djuren, hellre än att fälla.
Tack för ordet.
Kaisa och hennes systrar
14 augusti, 2015
Natten till den 14 augusti 2015 tog sig Johanna, Martin, Ramin, Sara och Staffan in på en äggfabrik i Närke och fritog hönorna Annika, Athena, Ebba, Emilie, Kaisa, Sina, Teresia och Ylva. Efteråt kördes de till ett kärleksfullt hem. I äggindustrin utnyttjas en höna maximalt och när äggproduktionen avtar dödas hon. Nu får hönorna leva hela sina liv för sin egen skull.
Pressmeddelande
TRE DJURFRITAGNINGAR PÅ TVÅ VECKOR
I natt räddade fem aktivister från aktionsgruppen Tomma burar åtta hönor från en hönsfarm i Närke. Det var gruppens tredje aktion på två veckor. Tidigare har Tomma burar räddat två grisar i Västmanland och befriat en lax i Uppland.
Det var strax efter klockan två som aktivisterna tog sig in på hönsfarmen i Närke. De tog med sig åtta hönor och lämnade kvar ett undertecknat brev och en burk kakor. Sedan ringde aktivisterna polisen och anmälde sig själva.
– Hönor i äggfabriker har inte begått något brott men de är ändå inburade hela sina liv. Att rädda djur som befinner sig i en utsatt situation är inte stöld, det är att handla i nödvärn, säger Sara Andersson, 28, från Västerås, som var med under aktionen.
Efter fritagningen kördes hönorna till ett kärleksfullt hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. I äggindustrin dödas alla hönor när deras äggproduktion minskar.
– Vi vill utmana föreställningen att människan har rätt att utnyttja djur. Djur har precis som människor rätt till sitt liv och frihet oavsett om de simmar, flyger eller går, säger Martin Smedjeback, 42, från Haninge, som också deltog i hönsfritagningen.
Nattens aktion är Tomma burars tredje fritagning på kort tid och den avslutar en kampanj som gruppen har haft under augusti. Aktivisterna är öppna med sina identiteter och är beredda att ta ansvar och försvara sina handlingar i eventuella rättegångar.
Tomma burar är en nybildad och fristående aktionsgrupp som arbetar med civil olydnad, ickevåld och öppenhet. Tomma burar förespråkar ett veganskt samhälle, där vi människor inte utnyttjar och dödar djur.
Brev till bonden
TILL ARBETARE OCH ÄGARE AV DENNA GÅRD
I natt har fyra personer från aktionsgruppen Tomma burar varit på er gård. Vi befriade två grisar och de har nu transporterats till ett hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. Efter att grisarna har kommit fram till sitt nya hem kommer vi att meddela polisen om vår fritagningsaktion, eftersom vi tycker att det är viktigt att vara öppna med vad vi gjort. När vi var inne på er gård hade vi heltäckande skyddskläder och handskar för att minimera risken för smittspridning.
Denna aktion är inte riktad mot er. Vi önskar inte skada er på något sätt. Tvärtom så vill vi att alla, människor och djur, ska kunna leva sina liv i trygghet och utan våld. Vi kommer inte heller komma tillbaka till er gård eller era hem (om vi inte blir inbjudna).
Idag ser många djur som ägodelar, som produkter eller maskiner som ska producera mat eller tjänster. Detta förhållningssätt leder ofrånkomligen till lidande och död för miljoner kännande varelser som hellre hade levt sina liv fritt från lidande och död tillsammans med sina familjer. Vår förhoppning är att ni bönder och vi konsumenter i Sverige ska värdera djuren utifrån deras inneboende värde som inte är kopplat till vad de kan ”ge” oss människor. Det är därför vi i Tomma burar och fler och fler i världen tar vårt ansvar genom att inte äta djur eller deras ägg, eller dricka deras mjölk.
Vi uppskattar att det finns bönder, som ni, som producerar vegetabilier och som har stor yrkeskunskap när det gäller att bruka jorden. Vi hoppas att ni och andra bönder helt och hållet ställer om till en ickevåldslig produktion där djur inte utnyttjas och dödas.
Med vänliga hälsningar,
Tomma Burar
Johanna Eriksson
Martin Smedjeback
Ramin Winroth
Robin Jonsson
Sara Andersson
Staffan Andersson
Mer information om oss finns på www.tommaburar.se.
Skriv gärna till oss på info@tommaburar.se
Justina
10 augusti, 2015
Natten till den 10 augusti simmade Martin, Robin och Ramin ut till en fiskodling i Uppland och befriade en lax som vi kallar Justina. Namnet kommer från latinets ”justicia” som betyder rättvisa. En lax är, precis som en människa och en gris, en kännande individ och ett liv som lax i en bur tillsammans med tusentals andra är en plågsam upplevelse som slutar med en tidig död. Precis som tidigare lämnade vi ett brev och kakor på platsen och ringde polisen.
Pressmeddelande
FÖRSTA ÖPPNA FISKFRITAGNINGEN I SVERIGE
I natt simmade tre aktivister från aktionsgruppen Tomma burar ut till en fiskodling i Uppland och befriade en lax, som fick namnet Justina, från ett liv i fångenskap. Aktivisterna lämnade kvar ett undertecknat brev och en burk kakor. I morse ringde de till polisen och anmälde sig själva.
Nattens aktion är den första öppna fiskfritagningen i Sverige. En öppen aktion innebär att aktivisterna är öppna med sina identiteter, sina handlingar och sina motiv.
– Att människor utnyttjar och dödar djur i onödan är ett så pass allvarligt samhällsproblem att vi känner oss tvungna att ingripa, säger Ramin Winroth, 27, från Göteborg, som deltog i aktionen.
Forskning visar att fiskar, precis som däggdjur, har en utvecklad förmåga att känna smärta. I fiskodlingar trängs tusentals fiskar på ett minimalt utrymme.
– Fiskar är kännande och intelligenta varelser med rätt till ett liv i frihet, säger Martin Smedjeback, 42, från Haninge, som också deltog i fiskfritagningen.
Tisdagen den 4 augusti befriade Tomma burar två grisar från en grisfarm i Västmanland. Selma och Louise, som blev grisarnas nya namn, njuter nu av halm, utevistelse och sol i sitt nya hem.
Mer material
Här går det att ladda ner högupplösta bilder från nattens aktion. Video från aktionen kommer att komma upp på Tomma burars hemsida senare.
Tomma burar är en nybildad och fristående aktionsgrupp som arbetar med civil olydnad, ickevåld och öppenhet. Tomma burar förespråkar ett veganskt samhälle, där vi människor inte utnyttjar och dödar djur.
Brev till bonden
TILL ARBETARE OCH ÄGARE AV DENNA GÅRD
I natt har fyra personer från aktionsgruppen Tomma burar varit på er gård. Vi befriade två grisar och de har nu transporterats till ett hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. Efter att grisarna har kommit fram till sitt nya hem kommer vi att meddela polisen om vår fritagningsaktion, eftersom vi tycker att det är viktigt att vara öppna med vad vi gjort. När vi var inne på er gård hade vi heltäckande skyddskläder och handskar för att minimera risken för smittspridning.
Denna aktion är inte riktad mot er. Vi önskar inte skada er på något sätt. Tvärtom så vill vi att alla, människor och djur, ska kunna leva sina liv i trygghet och utan våld. Vi kommer inte heller komma tillbaka till er gård eller era hem (om vi inte blir inbjudna).
Idag ser många djur som ägodelar, som produkter eller maskiner som ska producera mat eller tjänster. Detta förhållningssätt leder ofrånkomligen till lidande och död för miljoner kännande varelser som hellre hade levt sina liv fritt från lidande och död tillsammans med sina familjer. Vår förhoppning är att ni bönder och vi konsumenter i Sverige ska värdera djuren utifrån deras inneboende värde som inte är kopplat till vad de kan ”ge” oss människor. Det är därför vi i Tomma burar och fler och fler i världen tar vårt ansvar genom att inte äta djur eller deras ägg, eller dricka deras mjölk.
Vi uppskattar att det finns bönder, som ni, som producerar vegetabilier och som har stor yrkeskunskap när det gäller att bruka jorden. Vi hoppas att ni och andra bönder helt och hållet ställer om till en ickevåldslig produktion där djur inte utnyttjas och dödas.
Med vänliga hälsningar,
Tomma Burar
Johanna Eriksson
Martin Smedjeback
Ramin Winroth
Robin Jonsson
Sara Andersson
Staffan Andersson
Mer information om oss finns på www.tommaburar.se.
Skriv gärna till oss på info@tommaburar.se
Selma & Louise
4 augusti, 2015
Natten till den 4 augusti 2015 gjorde vi vår första aktion. Johanna, Ramin, Robin och Sara gick in på en djurfabrik i Västmanland och räddade två grisar, Selma och Louise, från en säker död. Vi lämnade kvar ett undertecknat brev och en burk med kakor. Efter aktionen kördes grisarna till ett hem där de får leva för sin egen skull. På morgonen ringde vi till polisen och berättade om aktionen.
Pressmeddelande
FÖRSTA ÖPPNA GRISFRITAGNINGEN I SVERIGE
I natt gick fyra aktivister från aktionsgruppen Tomma burar in på en grisfarm i Västmanland och räddade två grisar, Selma och Louise, från en säker död. Aktivisterna lämnade kvar ett undertecknat brev och en burk kakor. De körde grisarna till ett kärleksfullt hem och ringde till polisen för att anmäla sig själva.
Nattens aktion är den första öppna grisfritagningen i Sverige. En öppen aktion innebär att aktivisterna är öppna med sina identiteter, sina handlingar och sina motiv.
– Så länge det är ett brott att rädda livet på två dödsdömda grisar har vi en skyldighet att bryta mot lagen. Det är en moralisk katastrof att vi betraktar djur som resurser när de, precis som vi, är levande och kännande individer, säger Sara Andersson, 28, från Västerås, som var med under aktionen.
Idag bökar Selma och Louise i jord för första gången. De slipper skrapa sina trynen mot ett betonggolv och kommer att få leva tills de dör en naturlig död.
– Jag tror att de flesta egentligen inte vill äta djur. Det är bara något vi har fått lära oss, säger Martin Smedjeback, 42, från Haninge, kontaktperson för Tomma burar.
När aktivisterna var inne på grisfarmen hade de på sig skyddskläder för att minimera risken för smittspridning och i brevet till gårdens ägare understryks att aktionen inte är riktad mot någon enskild person. Under augusti kommer Tomma burar att uppmärksamma människans utnyttjande och dödande av djur på olika sätt.
Tomma burar är en nybildad och fristående aktionsgrupp som arbetar med civil olydnad, ickevåld och öppenhet. Tomma burar förespråkar ett veganskt samhälle, där vi människor inte utnyttjar och dödar djur.
Brev till bonden
TILL ARBETARE OCH ÄGARE AV DENNA GÅRD
I natt har fyra personer från aktionsgruppen Tomma burar varit på er gård. Vi befriade två grisar och de har nu transporterats till ett hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. Efter att grisarna har kommit fram till sitt nya hem kommer vi att meddela polisen om vår fritagningsaktion, eftersom vi tycker att det är viktigt att vara öppna med vad vi gjort. När vi var inne på er gård hade vi heltäckande skyddskläder och handskar för att minimera risken för smittspridning.
Denna aktion är inte riktad mot er. Vi önskar inte skada er på något sätt. Tvärtom så vill vi att alla, människor och djur, ska kunna leva sina liv i trygghet och utan våld. Vi kommer inte heller komma tillbaka till er gård eller era hem (om vi inte blir inbjudna).
Idag ser många djur som ägodelar, som produkter eller maskiner som ska producera mat eller tjänster. Detta förhållningssätt leder ofrånkomligen till lidande och död för miljoner kännande varelser som hellre hade levt sina liv fritt från lidande och död tillsammans med sina familjer. Vår förhoppning är att ni bönder och vi konsumenter i Sverige ska värdera djuren utifrån deras inneboende värde som inte är kopplat till vad de kan ”ge” oss människor. Det är därför vi i Tomma burar och fler och fler i världen tar vårt ansvar genom att inte äta djur eller deras ägg, eller dricka deras mjölk.
Vi uppskattar att det finns bönder, som ni, som producerar vegetabilier och som har stor yrkeskunskap när det gäller att bruka jorden. Vi hoppas att ni och andra bönder helt och hållet ställer om till en ickevåldslig produktion där djur inte utnyttjas och dödas.
Med vänliga hälsningar,
Tomma Burar
Johanna Eriksson
Martin Smedjeback
Ramin Winroth
Robin Jonsson
Sara Andersson
Staffan Andersson
Mer information om oss finns på www.tommaburar.se.
Skriv gärna till oss på info@tommaburar.se
Töm burarna
Selma, Kaisa, Lisa och de andra fritagna djuren hade oturen att födas som produktionsenheter i den svenska djurindustrin. Ikväll somnar de i kärleksfulla hem och i frihet. Grisarnas klövar har vant sig vid gräs. Hönorna och kalkonerna njuter av solsken. Justinas fenor trivs i obegränsade vattenmassor. Deras dagar är inte längre räknade.
Det är lätt att glädjas med befriade djur med de påminner oss också om djuren i djurindustrin. De som aldrig behandlas som individer utan enbart som resurser.
Att vi gör oss blinda för djurens intressen och döva för deras rop är en av vår tids största moraliska katastrofer. Några smakrika tuggor kan aldrig rättfärdiga att vi utsätter djur för fysisk och psykisk smärta eller att vi tar deras liv.
I grunden är alla lika. Det spelar ingen roll om du är en gris, en fisk, en höna, en kalkon eller en människa. Du vill leva och du vill leva ett gott liv.
Tomma burars aktioner är handgripliga och uppseendeväckande men din insats för att tömma burarna är minst lika betydelsefull. Du kan ta ställning för ett samhälle utan våld mot djur. Du kan bli vegan och engagera dig för djuren. Tillsammans kan vi skapa ett samhälle som präglas av medkänsla och respekt för alla medvetna varelser.